Gustav & Rådjuret - En Kärlekshistoria.

Fjomp sa det. Fjomp. Fjomp fjomp fjomp!

Efter en trevlig natt i Vimmerby, en hardcore-konsert och en efterfest i en hårdrockarkällare, bestämde jag mig för att åka hem. Så jag åkte i min vita saab, nästan vit som snön men inte riktigt. Och snön lös med sin avsaknad av sig själv. Jag förstod inte ens själv vad jag menade när jag tänkte det, men det fanns mycket tanke bakom, och det är tanken osm räknas. Och det var kallt och det var halt.

Och det var halt!

Ett rådjur! Jag tänkte först väja men insåg att det vore ingen bra idé. Det är då man kör i diket, det vet jag. Jag visste också att jag har en personlighet av stål samt att jag var trött och lugn. En liten mindre girning och rådjuret sprang till skogs. Det tog tio minuter innan jag såg nästa rådjur. Det stod i vägkanten och tänkte. På vägen åkte jag och tänkte. Vi tänkte i varandras närvaro, på varandra, med varandra.

Och nog var det fjomp-halt alltid.

Fjomp fjomp fjomp. Så kan jag tänka mig att det lät när det tredje rådjuret studsade fram. Jag såg det inte förrän det var precis i vägkanten. Jag tvärbromsade. Inget hände. Jag mjukbromsade. Inget hände. Jag pumpbromsade. Inget hände. under bråkdelen av en sekund var det bara jag och rådjuret i hela världen. Bara jag. Och rådjuret. Och jag.

FJOMP FJOMP FJOMP! Så sa det.

Rådjuret vobblade mot grillen på min saab, bank bonk supah fjomp. Boom crash wow fjomp fjomp fjomp. I flera meter såg jag olika rådjursdelar framför mig över huven, bang boom. Ett ben stack upp, ett huvud, några klövar, ett huvud igen. Vobblandet kändes som om det varade under en lång kavalkad av spänning. Och så kom tystnaden.

Bilen stannade, rådjuret gled, ja, vobblade, vidare. Och tystnaden. Min nyvunna vän reste sig upp och sprang vidare.

Det tog kanske 25 meter innan jag såg nästa rådjur. Klarade det utan problem. For lugnt genom samhället, kom hem och somnade in. Vilken underbar natt. Vilket minne för livet.

Fjomp.

///Gustav